Har haft en riktigt äcklig period med massa bakslag med maten så har haft 0 intresse att skriva. Det kom helt plötsligt och sen blir jag som fast, jag vill inte kräkas fast jag måste om jag äter och då låter jag hellre bli att äta vilket bara gör det ännu värre och dessutom gör tankarna 1000 ggr värre. Men jag kämpar på så gott jag kan och visst har det blivit lite bättre iallafall, men långt ifrån hur det var innan och ännu längre från hur jag vill att det ska vara. Ny behandlare har jag också fått då min jag haft i snart ett år har gått på mammaledighet, så det suger lite just nu, men det blir nog bra. Är bara så vansinnigt trött på bakslag och allt, även fast det inte händer ofta längre. Det får en liksom att bara vilja ge upp. Att låta den vinna föralltid typ. Men samtidigt så vet jag att jag inte kan ge upp nu, jag måste fortsätta kämpa oavsett om jag känner att jag vill eller inte. För jag vill ju trots allt bli frisk. Det tror jag iallafall.