Trots att klockan är på tok för mycket och att jag egentligen borde sova (speciellt eftersom ja knappt kan hålla ögonen öppna) så känner jag att jag måste skriva. Jag fick verkligen skriv abstinens och jag vill verkligen skriva om det här ämnet. Tänkte försöka skriva ihop lite om hur jävla lycklig jag är just nu egentligen. Och det konstiga är att mycket av lyckan kretsar kring min kropp. Jag har aldrig vågat skriva ut något om detta tidigare, men nu när jag äntligen känner hur lycklig jag är. Hur bra det går. Då vågar jag.

Jag menar, lycka. Vad är det egentligen? Är det samma sak för mig som för dig eller tänker vi på helt olika saker i samband med det ordet? För mig är lycka iallafall när man känner den här känslan i kroppen, att ingenting kan stoppa dig. När leendet på läpparna vägrar försvinna och när jag faktiskt, trots allt är jävligt nöjd med mig själv. Jag mår bra nu, ingen hets över min vikt längre utan jag tycker för första gången på flera år att jag faktiskt är lagom. Att jag duger som jag är. Visst behöver muskler sättas för just nu set ja ut som en hö säck men jag vet, jag vet att jag kommer ha den där kroppen som jag vill ha i sommar. Jag har haft den förr och vet att det kan ta ett tag och att det ligger mycket jobb bakom för att komma dit komma dit, men dit ska jag!

Hur många år har jag egentligen kämpat för att komma hit. Hur många gånger har jag stått framför spegeln och äcklats över mig själv? Hur många gånger har jag stått på den där vågen och kännt paniken byggas upp? Hur många måltider har jag hoppat över för att jag varit dum? Hur många lögner har jag egentligen sagt gällande min kropp? På tok för många, men det är slut med det. Visst skulle det gå att rabbla upp saker jag varit dum nog och gjort mot min kropp i evigheter men inte längre. Aldrig igen. Jag tänker inte låta det här vara en topp innan jag går ner i en svacka igen utan nu ska ja benne mig stanna här uppe. Jag tänker aldrig mer gå ner i den sjukdomen igen, det är en sak som är säker. Det är första gången på 6 år jag känner såhär och nu har jag bestämt mig. Det kan inte styra mig längre. Jag är nöjd med min kropp och min självkänsla bygges upp mer och mer varje dag.

Jag är för första gången på 6 år fri från mig själv och mina ideal och jag känner mig verkligen fri. Det tog tid, men vet ni? Jag vann och jag är så jävla lycklig.