Nu kommer det massa klagan här men känner att jag inte har mycket att välja på längre. Måste liksom skriva av mig innan jag kokar över.

Det finns människor som jag träffar nästintill dagligen som fortfarande ha mage att tracka ner på mig för min jävla ätstörning. Som säger almänt elaka saker och bara är dumma i huvet. Senast idag råkade jag få höra av misstag när en några tjejer står och pratar om mig och diskuterar hur stor jag blivit? Att jag bara hittar på en massa för uppmärksamheten, vem som helst kan ju se att jag inte har en ätstörning.

"Har inte Lina gått upp i vikt rätt mycket nu? Jo det är nog dags att trappa ner på det där nu alltså, hon börjar bli riktigt stor nu alltså. Ja men asså egentligen är det nog inget fel på henne. Hon vill bara ha en massa uppmärksamhet, det ser man ju bara man kollar på henne."

 FÖRLÅT OM JAG GÅR UPP I VIKT DÅ. Fyfan vad ont det gjorde då, hade jag tänkt steget längre så hade jag gått fram och frågat vad dom menade osv, men då gick det inte. Just då när jag hörde det kändes allt bara hopplöst. Det är ju värdelöst att försöka gå upp i vikt och kämpa varje dag när man får höra sånt där. Jag vill ju gå upp i vikt och bli frisk så jag äntligen kan komma igång med hästar och träning igen, men just där och då hade jag lust i att skita i allt och bara falla tillbaka. Det är svårt så det räcker utan att folk snackar så om mig, och det får mig ju att undra hur mycket dom pratar bakom ryggen på mig egentligen, vad det är dom ser när jag kommer. Ja, jag har gått upp i vikt. lite det som är meningen. Pekar vågen fortfarande uppåt på fredag ska jag äntligen ta tag i allt ordentligt igen, har börjat lite smått nu men är det fortfarande bra så vet jag att jag iallafall kan hålla vikten och då kan jag smyga på lite till med lite prommisar, rida lite mer och så.

Så om någon av er som sa det skulle läsa det här så hoppas jag ni förstår att ni är dumma i huvudet på riktigt. Sådär säger man inte till någon, oavvsett om man har problem med maten eller inte. Är bara glad att jag har kommit så långt med allt och inser att det är ni som har problem, inte jag. För ja, visst är jag större. Jag har för tusan nästan gått upp 15 kg från när jag var som smalast, så det vore konstigt om jag inte vore det. Men jag är inte tjock för det? Herregud, jag är normalviktig. Inte överviktig och inte underviktig. Normal. Aningen fluffig just nu och extremt jävla otränad. Men normalviktig. Så håll bara käften nästa gång.